Boktips – Remembering the Hanzi

Remembering the hanzi – James W. Heisig

Detta är bland de bästa böcker som finns för att få en snabb start på att lära sig att läsa och skriva kinesiska tecken. Boken är baserad på hur författaren lärde sig att läsa över 2000 kinesiska tecken på bara ett par månader, något som först låter otroligt, men som faktiskt verkar högst görbart om man har disciplinen att ägna någon timme dagligen åt inlärning och repetiton med de metoder böckerna förespråkar. Det som gör denna bok speciell är att den är extremt fokuserad på att göra en sak: lära dig läsa och skriva tecknen. Den ger ingen vägledning i hur tecknen används i dagliga livet, men ger en väldigt bra grund för att kunna lära sig kinesiska utan att hindras av att det är svårt att komma ihåg tecknen.

 

Metoden som används består kortfattat av att:

  • Lära in tecknens minsta beståndsdelar och i minnet associera dessa till bilder och nyckelord
  • Sätta samman beståndsdelarna till större komponenter och hela tecken som man kommer ihåg genom historier och bilder
  • Lära in tecknen i en ordning som är anpassad framförallt för att komma ihåg tecknen

 

Detta är ett angreppssätt som skiljer sig fundamentalt från hur tecken i allmänhet lärs ut och tillsammans med en app för flashcards på mobilen (t.e.x AnkiSRS) blir det ett mycket kraftfullt sätt att lägga mindre tid på mekaniskt nötande av tecken och mer tid på att tala och läsa kinesiska.

 

Att bryta ner tecken i komponenter är på inget sätt unikt för Heisigs böcker (t.ex. finns gamla system såsom de 214 Kangxi-radikalerna), det som är speciellt är att Heisigs böcker är anpassade för västerlänningar, presenterar tecknen i en ordning helt fokuserad på effektiv inlärning och ger färdig inspiration för att göra historier som minneshjälp.

Finns både för traditionella och förenklade tecken

Remembering Traditional Hanzi-vol 1

Remembering Traditional Hanzi-vol 2

Remembering Simplified Hanzi

Remembering Simplified Hanzi Book 2

Hur svårt är det att lära sig kinesiska?

Ganska lätt, men det finns några svårigheter på vägen:

  1. Uttalet – Toner är viktiga

Den största skillnaden mellan svenska och kinesiska är tonerna. I svenska kan vi förmedla känslor och en del betydelse genom “melodin” vi har när vi säger en mening, t.ex visar vi med en “uppåtgående” ton i slutet av en mening att meningen är en fråga, som: “pizza till lunch?”. I Kinesiska har varje ord en av 5 bestämda toner för varje stavelse, att använda rätt ton är mycket viktigt för att inte bli missförstådd. Att använda rätt ton i kinesiska är ungefär lika viktigt för att bli förstådd som att använda rätt vokal på svenska. Precis som på svenska så kan man bli förstådd trots uttalsfel, men att prata såhär: “öm män tur fäl våkol su bler dit snebbt svart ett fårsto” ger upphov till missförstånd och gör det omöjligt att föra mer komplicerade diskussioner, det är därför bäst att tidigt fokusera på att lära sig tonerna ordentligt.

 

Förutom tonerna så är kinesiskt uttal relativt lätt för svenskar att lära sig då vi redan har de flesta av ljuden i svenska. Något som också underlättar är att ljuden som kan användas i korrekt kinesiska är standardiserade och begränsade i antal (det finns ungefär 400 olika grundläggande ljud i kinesiska, om man multiplicerar med 5 toner så blir det 2000 olika möjliga ljud).

Mer om uttalet och fonetisk skrift på Om språket -> uttal.

 

  1. Vokabulären

Eftersom kinesiska inte är alls besläktat med svenska så måste man lära sig alla ord från början. Man kommer långt med att kunna 500-1000  ord för att ta sig fram om man reser i Kina. För att klara den hösta nivån som testas i läs och hörförståelse behöver man kunna ungefär 8000 ord, vilket i sin tur betyder att man måste känna igen nästan 3000 olika  tecken som används i de 8000 orden.

  1. Tecknen

Det kinesiska språket kretsar kring tecknen och för att komma någonstans så måste man lära sig att känna igen många tecken. Det finns mycket systematik i hur tecknen är uppbyggda från ett par hundra grundläggande byggstenar och det gör att det ofta går att gissa av sammanhanget vad ett nytt tecken betyder och ungefär hur det uttalas. Att lära sig läsa kinesiska tecken är bland det häftigaste, men också bland det mest arbetsamma med att lära sig kinesiska, läs mer om att lära sig tecken på Om språket -> Dina 3000 första tecken.

En stor fördel med tecknen är att varje enskilt tecken bär så mycket betydelse man ofta intuitivt förstår vad som menas när flera tecken bildar ett längre ord man aldrig sett förut.

  1. Kulturell förståelse

Något av det roligaste med att plugga kinesiska är att komma i kontakt med den rika kinesiska kulturen. Att kulturen är så gammal, levande, geografiskt spridd och skild från västerländsk kultur gör att det finns mycket att lära sig för att kunna kommunicera väl på kinesiska med kineser.

Vad menar man med ”Kinesiska”?

När man i dagligt tal säger “kinesiska” menar man i allmänhet riks-kinesiska, vilket är det språk som de allra flesta kineser talar, antingen som modersmål eller som andraspråk. Riks-kinesiska kallas även mandarin, ordet mandarin kommer från att tidiga europeiska besökare till Kina använde ordet “mandarin” för att referera till ämbetsmännen i den kejserliga byråkratin. Eftersom det finns många besläktade språk och dialekter inom Kina så växte det tidigt fram ett behov av ett gemensamt språk för att administrera landet. På kinesiska kallas mandarin för 普通话 (putonghua), som betyder “det allmäna språket” eller “det gemensamma språket”.

 

I Kina talas även många andra språk och dialekter, men de allra flesta förstår mandarin. Orden “språk” och “dialekt” kan lätt bli förvirrande i Kina eftersom de används annorlunda än vad vi är vana vid från Europa. Om man utgår från riks-kinesiska så finns det:

1. Dialekter på samma sätt som i svenska.  Det här är variationer som gör att det kan höras på vissa ljud och lokala uttryck varifrån i landet någon kommer. Precis som om någon talar kraftig dialekt på svenska så kan det vara lite svårt att förstå en ny dialekt, men det går snabbt att lära sig.

2. “Dialekter” som är så skilda från riks-kinesiska att de också kan kallas “besläktade språk”. Ur ett europeiskt perspektiv är detta är språk i den kinesiska språkfamiljen, som är så skilda från Mandarin att de är helt eller delvis obegripliga för någon med mandarin som modersmål. Exempelvis är Kantonesiska modersmål för många i södra Kina

3. Minoritetsspråk som inte tillhör den kinesiska språkfamiljen. Ungefär 8% av invånarna i Kina anses tillhöra någon av de 55 erkända minoriterna, och en del av dessa minoriter talar språk som inte är besläktade med kinesiska.